känner mig fortfarande som om jag smiter när jag åker på inköpsresor. På en vanlig dag när andra är inlåsta på sina kontor så kan jag åka vart jag vill när jag vill. Utan att be om lov eller fråga nån.
Och ändå så känns det som skolk. Ofattbart härligt liksom. Fängelsedörrarna har öppnats och kossan tvekar innan hon vingligt skuttar ut på sitt grönbete. ...
Som om jag har dåligt samvete för att jag har det så bra.
