när man vaknar till ett meddelande från dottern skickat 01 i natt "oroa dig inte jag lever "
Då oroar man sig!
när man vaknar till ett meddelande från dottern skickat 01 i natt "oroa dig inte jag lever "
Då oroar man sig!
Rädslan för återfall finns fortfarande.
Rädslan för ensamheten och utanförskap har ökat i takt med att jag drar mig undan. Och ändå var det ju det jag ville. Ensam i ett litet rött hus i skogen.
Och kroppen mår verkligen inte bra. Ont ont av att orka vardagen.
Hjärnskadan av utmattningen finns kvar.
Mängden information och människor är starkt begränsad fortfarande. Till en viss gräns sen sätter hjärnan bara stopp och vägrar ta in mer. Stänger ner en stund.
känner mig fortfarande som om jag smiter när jag åker på inköpsresor. På en vanlig dag när andra är inlåsta på sina kontor så kan jag åka vart jag vill när jag vill. Utan att be om lov eller fråga nån.
Och ändå så känns det som skolk. Ofattbart härligt liksom. Fängelsedörrarna har öppnats och kossan tvekar innan hon vingligt skuttar ut på sitt grönbete. ...
Som om jag har dåligt samvete för att jag har det så bra.
och Mannen påstår oxå att om jag lämnade honom skulle han inte skaffa nån ny. Tror inte det är en komplimang; )
handlar om träning men stämmer med livet också.
Har själv försökt byta ut måste mot vill. Har inte så många måsten. Men många vill i mitt liv.
Hinner inte bör också bytas mot prioriterar inte. För så är det.
i storstan häromdagen. Skrämmande. En djungel av folkslag och språk. Jag som svensk var i minoritet i köpcentret. Paradgatan intagen av utländska gatubarn på parksofforna. Borta var den stillsamma vackra parken.
Ja jag försöker att inte ha utlänningsfobi. Men de är många och främmande och har ett annat beteende.
Tidningen skriver om stölder av guldhalsband på öppen gata.
Kommer fortsätta undvika storstan. Och verkligheten.
riktigt trött på människor igen. Läs kunder. Orkar inte ens vara trevlig.
Smågrinig irriterad. Olustig. Ont i kroppen.
Kan det bero på att jag numera bara äter en halv tablett lyckopiller varje dag?
Ett annat symptom är att jag drömmer om hus på landet i lugn och ro igen ;)
dottern ska snart bli sambo. Hon och han har varit på middag med hans föräldrar. För femte gången eller så.
Jag vet inte ens vad han heter i efternamn.
Fast jag vet att han verkar söt och rar mot henne. Och har ljuvliga bruna ögon att drunkna i. Och verkar ha en personlighet.
Han är yngst av tre syskon vet jag. Så hans föräldrar har ju haft tid att öva sig i hur man gör.
Jag skulle aldrig orka bjuda på middag en vanlig torsdag kväll. Och Mannen har somnat för länge sedan.