så hann jag vara lite elak mot mamma också via facebook-meddelande.Efter att ha ojat sig i år har hon äntligen varit på magnetröntgen av sin onda höft. Min mamma har total läkarskräck och total cancer-skräck. Och det har smittat av sig på mig med.
Min mamma har de senaste 32 åren haft ett antal hundar, oftast många på en gång, oftast stora. De där hundarna är det viktigaste i hennes liv. Långt viktigare än hennes barn och barnbarn. De är hennes vänner och hennes familj. Allt hon talar om är dessa hundar. (Anar ni att jag är mindre förtjust?). Så under de där åren har hon gått och gått och gått. Många härliga promenader.
Men nu har har hon någon slags inflammation i höften. Inte så konstigt. Hon har haft den länge, men martyr som hon är har hon bara gnällt och inte gått till läkare. Röntgen visar nu ödem, cysta, inflammation etc. Inget dödligt, men en varning.
Jag behöver inte vara läkare för att säga - VILA! så det var det jag sa via fb. Jag vet att hon aldrig kommer att vila för hundarna (och deras promenader) är viktigare. Så varför blir jag ens irriterad?
 |
| misstänker att det här skulle vara nyttigare för mamma än promenader? |
 |
| och tja, riktigt så här vig kan nog de flesta i damens och mammas ålder inte förvänta sig vara? |
