Det var så många små problem hela tiden och under så lång tid och jag såg inte helheten.
Att musklerna krånglar och lederna gör ont - är inte det normalt för en kontorsarbetande tant strax över 50? Hur stark kan man förvänta sig vara då?
Och om musklerna är trötta och man slutar träna så är det väl inte så konstigt om man blir andfådd av att gå uppför en trappa?
Att mensen uteblir och att man blir svettig av ansträngning - kan inte det ha med klimakteriet att göra och inget som kräver läkarbesök?
Att bli ledsen lite för ofta utan anledning kanske har med ovan att göra också?
Att tappa hår gör inte så mycket nr man har så tjockt hår som jag. Torr hy får man väl också med åldern.
Att jag inte såg så bra sökte jag ju två olika optiker för och fick svaret att jag visst såg bra. Att "se bra" kan ju betyda så många saker. Jag uttryckte det fel och gick till fel instans.
Bristande koncentration trodde jag berodde på tristess med jobbet och arbetsuppgifterna och att jag var ledsen och inte fick rätt stöd.
Magen har alltid krånglat på nåt sätt. Trodde illamåendet bara var ett nytt symptom.
Och trött - vem är inte det i dagens läge?
Att allt det där var en sjukdom kunde jag inte ana...
En sjukdom som skulle sitta i åtta månader efter besöket på akuten, vilket var mycket mycket senare än de där symptomen började uppträda.
