den stora ungen oroar mig ibland. Lika oplanerad och oekonomisk som jag var i hennes ålder. Festar hårt (anar jag ). Och jag vill nog inget veta om hennes killar.
Kanske är igenkännandet värst. Samtidigt finns där egenskaper som jag inte har. Ibland kombinerar hon Mannens lugn och min förmåga till förträngning och inget blir gjort. Tror jag.
När hon väl bestämt sig för nåt så gör hon det. Med en envishet jag inte har.
Hon växer väl upp så småningom. Bara hon inte råkar illa ut innan. Mammas älskade unge.
