trångt

äldsta dottern hemma.  Vi hade längtat efter henne. Men det blir trångt i lägenheten med en till. Och fler krav och önskemål. 

Har kommit till en punkt i livet när jag ser fram mot att vi ska bli ensamma jag och Mannen.  Rå om varandra, njuta av lugnet och oxå att jag ska hinna med mig själv mer.

ungen oroar

den stora ungen oroar mig ibland.  Lika oplanerad och oekonomisk som jag var i hennes ålder. Festar hårt  (anar jag ). Och jag vill nog inget veta om hennes killar. 

Kanske är igenkännandet värst. Samtidigt finns där egenskaper som jag inte har. Ibland kombinerar hon Mannens lugn och min förmåga till förträngning och inget blir gjort.  Tror jag. 

När hon väl bestämt sig för nåt så gör hon det. Med en envishet jag inte har. 

Hon växer väl upp så småningom.  Bara hon inte råkar illa ut innan.  Mammas älskade unge. 

orolig

nyårsafton imorgon.  Fiiin restaurang bokad. Orolig att inte orka.  Orolig för att lämna soffan.  

Yngsta ungen ska ha lägenheten. Nyårsfest.  Orolig. Äldsta ungen ska på krogen i stora stan. Orolig.

Kanske är orolig fel ord. Ångest mer rätt.

barnen flyger ut

ser på fb att mina väninnor kör runt/bort sina barn till studentboenden och universitetsstäder. 

Precis som vi.

Tycker mig se ett mönster i att många barn vill långt bort.  Långt från mamma. 

Vissa mammor lämnas kvar med stallet fullt av hästar.  Vems intresse var det då?

egen promenad

pratar med syster som nämner att hon - trots semester på annan ort och trots fyraåring - gick en kvällspromenad själv. Kanske då man överlever?

Svågern nämner en cykeltur med barnen. Utan deras mamma har han tagit med sig barnen och gjort nåt kul. Kanske då deras mamma överlever.

Vad i h-e har vi sysslat med? Hur kunde jag låta mig bli så utnyttjad?

trista föräldrar

i ungarnas ålder är det ett måste att tycka vi är trista.  Men ändå. .. 

umgås med mig

hade trott att mannen skulle vilja umgås med mig nu när jag har tid med honom. Så var det inte, han har de senaste 20 åren varit fri att göra vad han vill och sysselsätta sig själv. Medans jag har tagit hand om barnen. Finns det ens något vi vill göra gemensamt?

Hade trott att när tonårsungen fick sommarlov skulle hon vilja umgås med mig. Att vi skulle åka och göra roliga saker tillsamman. Så blev det inte, hon har egna vänner och ett eget upptaget viktigt liv.

Hade kanske trott att äldsta ungen som bor under i egen lägenhet ville umgås med mig. Men hon har längtat efter sina vänner här hemma och festar glatt de flesta dagarna.

Alla tre kan de tänka sig att umgås med mig om jag planerar en väldigt rolig utflykt. Som en resa till Cypern eller så. Men inte annars. Och vad gäller barnen endast om jag också betalar.

Sån är verkligheten. Dags att inse det. Jag får umgås med mig själv.

ledsen & choklad

köpte - och åt - Ben & Jerry glass igår. Och Lindt chokladkulor. Chokladen var inte ens god. Kanske gav sockret mer energi till idag?

Var ledsen hela dagen igår. Fick ingen vila och ingen som helst positiv feedback eller konversation med någon alls. Utom coachen som hade betalt för att lyssna.

Det var därför det blev frossa i socker istället.

bäst

bäst på hela helgen.  Träffa barnen.  Den stora i Skåne och den lilla när vi kom hem. 

Och att vila på filten i stillhet och natur vid havet i Skanör.

dagen efter

... är köket fullt av stora ungar. De som sovit över. Lite dåsiga. Hej, vi är dina nya barn säger en sån där stor med grov röst. Gärna det. Jag gillar tonåringar!

lura mamma

sjuttonåringen ska få låna lägenheten och ha fest idag. Nejdå de är jättesnälla. Sådär 20 pers kommer. Nejdå hon skulle inte handla mat åt dem. Bara en massa plastglas. Och Fanta. Nejdå mat bjöd man inte på.

Så de ska sitta där och vara snälla hela kvällen och dricka Fanta. Visstsörru...

Vi ska bo i lägenheten under och har lovar att inte visa oss eller se ut genom fönstret. Kändes bra att finnas till hands. Omutifallatt jag inte tror på ovan.

dyra barn

2,8 miljoner alltså. + dyra hobbies. Fast vi hade gjort av med pengarna på annat istället om vi inte hade haft barnen.

Barn kan liksom inte mätas i pengar, det är inte därför man skaffar dem.

barn kostar

jo, men vi prioriterar ju barnen högt!? Har vi skaffat dem får vi betala för dem.

Sthlm C

så åkte lilla dottern ensam till stora stan Stockholm. Tåg och taxi bokad men ändå lite läbbigt att släppa iväg henne. Instruktörskurs friskvård har hon blivit utvald till, hon vet vad hon vill hon.

dataspel igen

källa dagens GP

"Varför skulle vissa barns dataspel vara ett större problem än andra barns multiidrottande?"

artikeln innehåller sen diskussionen att många timmar framför datorn kan ge ett yrke.  Just det, finns fler systemutvecklare än tennisproffs.

dataspel

"Dataspelen är en tacksam syndabock. Det förlägger skulden långt bortom politiken, skolan och de pedagogiska modellerna, och till en ny teknik som föräldrar och sistagångsväljare inte alltid begriper, precis som när de en gång skyllde ungdomarnas förvildning på dansbanor, serietidningar och videofilmer." från Metro

Precis. Jag som själv är dataidiot har full förståelse för hur någon kan sitta 8-10 timmar framför en dator. Men - jag tycker inte att ungarna ska spela "döda-spel" hela tiden, eller någon tid. Se till att de gör något nyttigt när de sitter där. Något utbildande.

enkelriktad

"Ja, vad vet vi? Vad vet barnet om förälderns drömmar? relationen mellan barn och föräldrar handlar ju till stor del om att föräldern är till för sitt barn, lyssnar, stöder och förhoppningsvis står för trygghet. En enkelriktad kommunikation."

föräldrarebell

Vad är ditt råd till föräldrar som vill vara mindre rebeller?

Hur klarar sig rebellen i vuxenlivet?

Vi i vår föräldrageneration trodde på Ulf Lundells Jack. Vi ville vara så. Alla ville vara tuffa rockartister och aldrig åldras. Patetiskt. Åldrande rockare med flint utan stil.


Fats det var inte det som var viktigast med det här inlägget utan att vuxna ska sätta gränser - vänligt men bestämt.

föräldraskap

Jesper Juul, från GP:

Föräldraskap är inte en maktkamp. Kvaliteten i föräldrars kärleksfulla relation till barnen är avgörande för framgången i samvaron och livet tillsammans. Men denna kvalitet kan inte läras med hjälp av en metod. Vägen dit går genom de vuxnas förståelse av sig själva, sina egna gränser, drömmar och känslor.

Återigen - önskar mian föräldrar hade läst detta. Och hur ska jag göra nu då?

uppfostran

en betydligt enklare uppfostringsmetod än de jag tidigare bloggat om:

"It's called CTFD, which stands for "Calm The F*ck Down." And that's not a message to give your kids. It's for you."

länk.