stora dottern ska åka och hälsa på lilla mamma. Så att lilla mamma kan prata skit om mig. Stora dottern tål sånt, hon använder också sanningen som hon vill ibland. Lyssnar på det hon vill och struntar i resten.
Yngsta dottern vägrar hälsa på och jamsa med någon av sina äldre släktingar, farfar eller mormor. Jag tvingar henne inte. Varför skulle jag det när jag inte vill träffa någon av dem.
Egentligen tycker jag ju att allt det här är synd. Vill själv inte vara ensam när jag blir gammal. Dock har på båda sidor de gamla börjat med avskärmandet, och varför skulle vi då få en enorm familjekänsla? Gemenskap är inte vår starka sida, snarare självständighet.