orka vara duktig?

måndag 4 november 2013

vårdcentralbesök

Ögonoperation planerad. Läbbigt. Tid i övermorgon för att kolla cysta (?) som växer i/på magen. Läbbigt.

Fast depressionen värre. Borde ju gå till vårdcentralen med den oxå. Kan man operera?

gick inte

fm besök ögonläkaren. Gick fort. Åkte hem. Tänkte gå till jobbet. Bestämde mig för att gå hem och äta lunch först. Bestämde mig för att inte alls gå till jobbet.

Funderade på att ringa vårdcentralen och fråga vad man gör när man gråter bara man tänker på jobbet. Gjorde det inte. Är det egentligen ett problem för vårdcentralen? Är det en sjukdom?

chef onödigt

Dagens bästa reklam.Jag vill inte ha någon chef alls.

medelålderskris

Dagens PS i GP (ursäkta bildkvalitén). "-Förlåt om jag verkar otålig Gustav - men nu har du haft din medelålderskris i nitton år!"

söndag 3 november 2013

again

Tomorrow it starts all over again. ..

...sa de i filmen.

Just det.

kära dotter

"Kära dotter, i fall jag hade någon. Jag vill inte leva i ett samhälle där du måste skydda dig själv. Jag vill leva i ett samhälle där all söner lär sig gränser. Jag vill att du skall upptäcka och leva med din kropp på dina villkor. I ett samhälle genomsyrat av kvinnohat måste du lära dig att älska dig själv. Jag önskar att jag visste hur du ska göra det."

"I ett samhälle genomsyrat av kvinnohat måste du lära dig att älska dig själv." - Just det. Och hur lätt är det?

lördag 2 november 2013

rullar på

det är därför allt bara rullar på. På helgerna mår jag bra. I normalfallet överlever jag veckorna genom att se fram mot småsaker. Så slipper jag ta tag i problemet.

fredag 1 november 2013

fredag iallafall

på tåget. På väg till stora staden. Ska på konsert med älsklingsmannen. Sen hotell. Och lite mat och dryck. Och det är fredag.

Jag darrar i alla fall för att jag är så ledsen och gråten ligger nära.

ingen anar

men jag är på jobbet. Jag gör det jag ska. Nästan. Ingen anar något. Fast insidan av mig darrar. Gråten ligger nära.

dystert

Hela jag darrar. Jag är rädd. Jag är ledsen. Tankarna mal utan lösning.

Ute regnar det. November. Mörkt. Dystert.

twitterinnehåll

"Tjänstemäns twittrande är i relativt hög utsträckning jobbrelaterat, medan arbetare oftare skriver om sin fritid, enligt .SE:s undersökning"

Jag är tjänsteman och bloggar om hur hemskt mitt jobb är.

döden

Stampen Göteborg. Kan det vara mer deprimerande?

"Tänk på döden."

idag

Vaknar upp och avskyr livet. Jobbet. Mig själv.

Ger jag upp nu försvinner alla andra möjligheter.

Varför?

"Medelrund trött ironisk tonårsmamma, hustru, dotter, högutbildad yrkesarbetande kvinna som just blivit 50-åring med HSP och monsterkrav på sig själv i behov av att skriva av sig. "

Så skrev jag när jag började. Sen blev det;

"F.d. utbränd dataidiot, farligt nära 55+, försörjd lyxhustru i nybliven familjesituation utan hemmavarande ungar som bytt karriär till sakletare och affärsinnehavare i inredningsbranschen. Beroende av sociala medier och ingen att prata med ibland därför skriver jag. "

Nu närmar jag mig:

"Utbränd f.d. dataidiot, 55+, nyskild, nyflyttad och med drömmen inom räckhåll - numera egenföretagare, affärsinnehavare, hyrestant, hårt belånad, gladare, upptagen och hjärntrött."

...och sen blev det:

"Gjort min dröm och nu är det dags att gå vidare - inte rikare, inte mindre trött, men fortfarande nyfiken på framtiden. Det finns så mycket mer där ute. Dags för ett nytt projekt och en ny fas i livet - jag orkar nog det?".

Allt passar inte på Facebook. Allt är inte sant eller självupplevt. Mycket är det. Orka säger tonåringarna. Det betyder orkar inte. Vill inte. Har inte lust.

Jag har det ganska bra, men det har jag skapat själv och det har krävt mycket ork att komma dit. Ibland är det tillräckligt mycket att orka med det.

Efter lång tid av att ha varit enormt trött och ledsen har jag fått en diagnos på en fysisk sjukdom orsakad av gener och stress. Så snabbt livet kan förändras? En lång period av behandling har startat - nu har jag hopp om att bli bättre. Att en dag orka med vardagen - när utmattningssyndromet (som också är diagnostiserat) lämnar mig ifred.

Orkar inte med de där käcka ordspråken som "bara du ler blir allt bra". Livet är inte bara solsken jämt. Och det hjälper inte alltid att visualisera solsken för att själen skall bli varm och solig. Jag vill inte gnälla - bara fundera lite för att orka gå vidare...

"Orkar inte" har sakta förvandlats till en konkret önskan om vad jag vill. Jag har funderat länge. Jag vet min dröm. Men vägen till målet är lång ibland - man ska orka i uppförsbacke också. Och ibland kanske vägen till och med blir lite krokig. Ibland handlar det om att våga, ibland om att orka. Och på vägen mot målet ska livet vara värt att leva.

Jag har hört "Man kan allt man vill" - den är inte riktigt sann hur gärna alla optimister än vill, "Man kan allt man har råd med" är ofta begränsningen. Så måste man vara frisk också.

(bilderna i inläggen lånar jag mest från Facebook och sökträffar på Google, oftast illustrerar de bara texten och har ingen annan koppling till innehållet. Tack för lånet av din fina bild och hör av dig om jag ska ta bort just den bilden.)